Krisinformation ställde en fråga om hur personligt tilltal man kan ha på Twitter som myndighet och gav som exempel om man kunde skriva smileys eller inte. En intressant fråga, men det blev mest en diskussion för eller emot smileys från myndigheter. Jag tänkte att offentlig verksamhet har större problem med byråkratiska, så jag valde att inte kommentera. För mig har smileys länge varit en ickefråga. Som kommunikatör borde man veta när det passar sig att skriva på ett mer ledigt sätt där man kanske skriver en smiley och när tonen ska vara mer formell och saklig. Men frågan om hur personlig man kan vara i sociala medier dyker upp hos mig då och då. Det kanske är i något så simpelt och konkret som man ska ta avstamp. Här är varför jag inte tycker det är något som helst problem för en myndighet att använda smileys:
- Det är sociala medier. Det är ju socialt. Jämför det inte med hur ni skriver en tjänsteskrivelse, eller ens med er webbplats. Jämför med hur ni brukar prata med folk. (Om ni pratar byråkratiska med folk borde ni se över det.) Ler du när du säger trevlig helg eller tackar för hjälpen till exempel? Ja? Dåså. Ler du när du säger att infartsparkeringen kommer stängas? Nej? Dåså.
- Sluta vara så oroliga för trovärdigheten, den dör inte för att du är trevlig. Vare sig det är i mail, telefon eller på Twitter. Det pratade Linda Waxin om på Digital Knowledge Day – svenskar har ett högt förtroende för offentlig verksamhet. Det försvinner inte för en enda smiley.
- Visa att det finns en riktig person bakom kontot. 36 procen har tillit till det en VD säger om sitt företag, men 58 procent litar på en vanlig medarbetare. Så var en riktig person på Twitter, istället för att göra offentliga kungörelser. En riktig person ler ibland.
- Le tillbaka! Skulle det inte vara konstigt om du log till någon du pratade med och den personen inte skulle le tillbaka? Nästan lite otrevligt. Så om någon skriver en smiley till er, skriv en tillbaka.
Jag har testat på vårt kommunkonto, till exempel när jag har tackat för RT eller i en längre dialog. Vet ni vad som har hänt? Ingenting särskilt. Det som inte har hänt är att vi har tappat trovärdighet. Man skulle behöva analysera vårt Twitterkonto mycket mer ingående för att se om de här två sakerna hör ihop men på den senaste tiden har allt fler börjat följa oss, ställa frågor, svara på Tweets och RT:a. Jag vill gärna tro att en del av anledningen är att man ser att det finns riktiga personer bakom kontot.
Och hur var #dkd12 i övrigt då? Riktigt bra! Inte helt fritt från Powerpoint, men mycket lärorikt. Kolla igenom alla presentationer får du se vad du missade.